Virtuella partiklar i vakuum

Påståendet "det finns inget sådant som ingenting" stöds inte av kvantfysiken, som visar att även ett "vakuum" inte är tomt utan ett dynamiskt utrymme fyllt med virtuella partiklar och fluktuerande energifält.

I detta universum kommer allt som kan vibrera att vibrera. Ingen oscillator är någonsin i verklig vila. Detta stöds av Heisenbergs osäkerhetsprincip (Heisenberg's indeterminacy principle). I kvantfältet bildas och annhileras virtuella partiklar med ljusets hastighet. En virtuell partikel kan "existera" under en tid som är omvänt proportionell mot energiavvikelsen från ett verkligt partikeltillstånd. Litteraturen uppskattar relaxationstiden för virtuella partiklar till 10^-22 sekunder.

Vi antar att interaktionen med virtuella partiklar är nyckeln till att utvinna nollpunktsenergi. Hur kan man konstruera något som ska interagera med något så litet som 10^-22? När den industriella utvecklingen började med ångmaskinen var ingenjörskonstens enhet för skala räknat i meter. När ingenjörskonsten gjorde det möjligt att kontrollera fission av atomer (atombomben) sänktes skalan med en exponent 10 till 10^-10. Dagens utmaning är att minska skalan igen med en exponent på 10 för att närma sig 10^-22.

"Zeptometri" är inte en etablerad vetenskaplig term, utan snarare ett framväxande område inom partikelfysiken som använder prefixet "zepto-" (10^-21) för att beteckna mätningar i extremt liten skala. Termen avser också mätning av extremt små massor, såsom ett zeptogram (10^-21).