Hej då till Exotiska Vakuum Objekt (EVO)

Litteraturstudier beskriver EVO:er som ett objekt som upptar ett stort antal elektroner i ett kluster, ibland synliga för förblotta ögat. Litteraturen hänvisar till arbetet av Ken Shoulders och bolaget FreeLTech m. fl.. Elektronkluster beskrivs ibland som mekanismen till nollpunktsenergi genom tillväxt av energi från virtuella vakuumpartiklar.

EVO:er är instabila och interagerar gärna vid kontakt med materia, så när EVO:n träffar en vägg kommer den att förintas. Energin som frigörs när EVO förintas orsakar strukturella skador på materialväggen, vilket gör att alla utförandeformer av konstruktioner för kommersiella ändamål inte kommer att leva upp till en förväntad livslängd. Detta problem med kort livslängd gäller även alternativa konstruktioner, såsom den som tillverkats av professor Garrett Moddel, även om hans konstruktion inte är baserad på EVO:er.

En möjlig väg ur detta kan vara att göra elektron kluster några magnituder mindre. Små laddningsklustren växer snabbare till sin kritiska storlek, så de brister tidigare innan de når någon vägg. Detta kan göras möjligt med ett magnetiskt hölje som dock måste göras enkelt för att undvika ökad designkomplexitet, vilket skulle öka storleken på reaktionskammaren, vilket skulle leda oss bort från den lilla och enkla vakuumrörsmetoden.

Lyckliga är de som har bevittnat en riktig klotblixt. Det är det närmaste man kommer upplevelsen av en synlig EVO.